Han är bäst.
Ska snart iväg och jobba och tycker det inte ska bli alltför jobbigt. Mitt jobb är otroligt tärande både fysiskt och psykiskt men någonstans hittar man ändå orken att kliva upp på morgonen, ta sig i kragen och kliva in genom dörren med ett leende på läpparna, även om det vissa stunder är falskt.
Häromdagen hade jag en riktigt usel dag, jag stod och dammsög för att samla tankarna så råkar jag stöta till min gitarr som i sin tur ramlar på rislampan så att den går sönder....Jag stod bara och tittade på eländet när min pojkvän kommer fram till mig, tittar mig i ögonen och frågar; hur mår du egentligen? Var på jag brister ut i gråt, senare den här dagen skulle jag jobba och var sjukt opepp! Tack vare Tommy orkade jag ta mig till jobbet ännu en dag, bara för att han såg mig och höll om mig när det brast.
Han är bäst.
