BEBISBEBISBEBIS
BEBISBEBISBEBIS
Här är vår lilla bebis! 15 cm lång och 17+4 veckor gammal! En riktig liten akrobat :).
Tre Mockarutor, check!
Haha!
Läste igenom gårdagens bittra inlägg. Tänk vad omogen/tonårsaktig och rebellisk man kan bli ibland, så fruktansvärt töntigt!
Idag bjöd kära Madelene mig på en fika på bivur, Tack och bock! Sedan strosade vi runt på Bokia, Lindex och Kappahl (bebiskläder). Mycket trevlig dag :).
Imorgon är det dags för ultraljud, smart som jag är så har jag ingen aning om jag bokade tid i köping eller västerås, så måste upp sju imorgon och ringa runt, hurrey!!
Jag har ätit upp nästan tre stycken mockarutor, jag är som en jävla avfallskvarn! Jävla tur att man inte har superlätt att gå upp i vikt, jösses..
Dyngkåt och hur helig som helst
Igår var jag och den här snyggingen i Västerås för lite arbetsintervjuer! Det gick relativt bra för båda så nu är det bara att hålla tummarna!
Vi åt på SpicyHot också! Vettefan om maten var så SpicyHot men god tack den i alla fall, fick samt en tidig födelsedagspresent! Tack älskling!
Två små fina chokladbitar och två böcker skrivna av Mia Skäringer - Dyngkåt och hur helig som helst samt Avig Maria. :)
30 år, grattis!
Var i kristinehamn här om dagen, fritidsledarlinjen firade 30 år så det var lite fest! Kul att träffa gamla klassisar och upptäcka i duschen att man inte längre ser sina fötter tack vare magen! ;)
Hemmafru?
Jag har börjat virka förresten! Med plastpåsar, det blir faktiskt riktigt coolt och samtidigt så är det miljövänligt :) (Fyfan vad duktig och hemmafruig jag är)
Tänk vad lite löööv kan göra!
Det är så djävulskt skönt att bara få spy ur sig allt man ligger och grubblar på. Jag är inte en särkilt privat människa jämt vad gäller min blogg. Jag känner mig fri när jag skriver ut mina överdrivna känslor! Sen får ju ni självklart tycka precis vad ni vill, men jag har faktiskt gränser jag med =) Har varit väldigt sur och bitter idag, men så fick jag lite kramar och pussar av Tommy och mitt temperament sjönk snabbt från sur arbigga till lycklig
tjej =), tänk vad lite löööv kan göra!
Bittefittan med glimten i ögat
Är jag den enda som är trött på människor som bara bloggar om hur duktiga de är jämt? Den här moroten har jag ätit idag och jag har brännt 15000 kalorier på att göra kissa hunden. Ja, jag har också gjort det, men det är ju bara för att jag får sån jävla prestationsångest när alla andra är så jävla duktiga! Ska du ha en applåd?! Ja men varsågod KLAPP KLAPP!
Ja, ärligt talat så har väl inte jag världens självförtroende direkt. "Jag älskar att göra entré på stranden" MEN HÅLL KÄFTEN. Bara för att du kört dieter och motionerat sen du var två!
Men självklart är det bra att motionera, äta mindra blåbärspaj och faktiskt skita i vad andra tycker, ser ut och så vidare. Men hur kul är det egentligen att ligga på stranden a la Moby Dick när resterande 99% av brudarna ser ut som Barbies?
Du går ner i vikt om du springer mer än du äter, stämmer bra! Vilken jävla insikt. Det som jag blir mest irriterad på är att jag är så jävla dubbelmoral! Så därför ska jag i år bara sola, bada och ligga där i mitt lilla blekfeta och njuta av att jag har en pojkvän som älskar mig ich en bebis på väg ;)
Man ska inte gråta över spilld mjölk.
Har ni någon gång känt att ni står ivägen för er själva? Att man försöker göra så mycket rätt att allt bara blir fel?
Här om veckan åkte jag ner till Växjö med min bror, han skulle promota sig själv och Team Frösunda. Morgonen började bra med sovmorgon och god hotellfrukost, för att balansera upp denna morgon så måste ju såklart något dåligt hända, som det alltid gör med mig. Vi åker i bilen mot centrum, lyckliga familjen. Vi parkerar bilen och jag kliver ut och PANG! Hoppsan där for brorsans laptop i backen.
-Hur är det möjligt?
Ja du Stefan, hur är jag möjlig? Det enda man kan säga är förlåt för att jag är så jävla klantig och dum i huvet. Tack och lov blev det inte ens en skråma på datorn, en stor lättnad. Men stenen ligger kvar på mina axlar över att jag är jag. Som alltid när jag klantar mig blir jag ledsen, Stefan förlåter som vanligt men jag kan inte sluta vara upprörd.
Tänk er att gå runt och råka ha sönder andras saker dagarna ut och dagarna in, att känna sig så totalt värdelös och misslyckad som människa.
Detta inlägg tar mig tillbaka en sådär 15-17 år då jag under en period, under varje måltid lyckades med att spilla ut mitt mjölkglas. Till slut hann mina föräldrar inte ens reagera innan jag började gråta för att jag blev så förbannad på mig själv. En rätt söt och rolig historia idag dock.
Egentligen borde jag kanske sluta röra på mig? Då kan man ju i princip inte misslyckas, eller jo förresten, är det någon som lyckas är det fan jag.
För första gången i mitt liv.
Har suttit ute på balkongen större delen av eftermiddagen med boken -Dyngkåt och hur helig som helst- i ena handen och en kaffekopp i den andra. Dagen har verkligen varit en känslomässig rollercoaster för mig. Det började bra, gick upp tidigt för att tvätta, städa, bus, skratt, rensa lådor med gammalt skit i och så vidare. Detta vände rätt tvärt till världens depression tack vare att jag inte fick laga maten ifred (Rätt töntigt såhär i efterhand). En liten "baksida" med att vara gravid - humörssvängningar.
Får en snabb återblick till tonåren då jag som nu kunde gå från superlycklig till otroligt ledsen, uppgiven, förbannad och förvirrad. Någon som känner igen sig?
Ibland har jag avundats mina gravida väninnor som verkar ha mer fysiska än psykiska problem, som kräkningar till exempel. Ett exempel som faktiskt gör det mer påtagligt att man inte bara är skengravid som jag verkar tro att jag är. Trots mina depressionsattacker är jag inget annat än glad över att jag ska bli mamma! Den enda gången i mitt liv som jag känner att jag faktiskt gjort någonting bra.
