rainbowlollypop

Jag har klarat mig hela vintern utan att halka, men igår hände det ofattbara... Jag strosade med mina fästkumpaner mot Bishop och SCHWAP (Ja, det lät så) så ramlade jag och slog i röven... Det var ganska roligt dock. Men tro inte att det skulle bli den sista  gången! Nej nej, väl på vägen hem hinner jag dratta på ändan ännu en gång. Går ut från krogen lagom lullig och glad och tio meter bort SCHWAP! Jag ramlar...Två killar på andra sidan gatan bevittnar detta, så istället för att de ska skratta åt mig ska jag få dem att tycka synd om mig så jag hasar mig upp och gnyr ajajajaj, även fast det faktiskt inte gjorde direkt ont. Egentligen tror jag faktiskt att de ignorerade mig totalt.


Idag vaknade jag som tur var självmant två timmar innan dopet skulle äga rum, förbannade jävla ringklocka som inte verkar fungera. Dopet var jättefint, det var högmässa också så de tände ljus för personer som dött. Det var bland annat en människa som bara blev 57 år, då blev jag faktiskt ledsen och det visade sig i lite tårar. Kom att tänka på att mina föräldrar båda är 60 år så jag blir lite skrämd att dödsfall sker i så pass "ung" ålder.

Det är därför jag hatar att fylla år. Tror jag har varit deppig på att alla mina födelsedagar sen jag var 15, för blir jag äldre så betyder det att mina föräldrar blir äldre. Jag blir så rädd att de inte ska få uppleva mina barn och så. Ni kanske tycker det låter fånigt men jag grubblar jättemycket på det här. Så nu förstår nog alla varför jag har åldersnoja. Jag är 21 år och letar rynkor i ansiktet, men ju fler rynkor desto fler skratt i livet! För vem fan vill dö med ett slätt ansikte??