För första gången i mitt liv.
Har suttit ute på balkongen större delen av eftermiddagen med boken -Dyngkåt och hur helig som helst- i ena handen och en kaffekopp i den andra. Dagen har verkligen varit en känslomässig rollercoaster för mig. Det började bra, gick upp tidigt för att tvätta, städa, bus, skratt, rensa lådor med gammalt skit i och så vidare. Detta vände rätt tvärt till världens depression tack vare att jag inte fick laga maten ifred (Rätt töntigt såhär i efterhand). En liten "baksida" med att vara gravid - humörssvängningar.
Får en snabb återblick till tonåren då jag som nu kunde gå från superlycklig till otroligt ledsen, uppgiven, förbannad och förvirrad. Någon som känner igen sig?
Ibland har jag avundats mina gravida väninnor som verkar ha mer fysiska än psykiska problem, som kräkningar till exempel. Ett exempel som faktiskt gör det mer påtagligt att man inte bara är skengravid som jag verkar tro att jag är. Trots mina depressionsattacker är jag inget annat än glad över att jag ska bli mamma! Den enda gången i mitt liv som jag känner att jag faktiskt gjort någonting bra.
Kommentarer
Trackback
